Att alltid vara självsäker och nöjd över sin kropp hela tiden är omöjligt. Idag är en sån här dag där jag bara ser "fel" med min kropp. Men varför är det så? Jag tror att det är samhällets fel. Den får oss att tro att alla ska vara smala som en sticka och ha ett Sixpack. Men så att alla inte ser ut så, jag tillexempel. Det är bara att inse att alla ser olika ut, smala, stora,stora höfter, små höfter mm.
När jag har såna här dagar, tänker jag på allt bra med mig själv. Tillexempel att jag orkar bära 10 liters vatten hinkar utan problem. Lätta grejer, men det gör stor skillnad.
Man måste också komma ihåg att att är inget skamset att vilja ändra sig själv. Som jag, jag vill få starkare armar och starkare rygg. Men det som mest viktigt är att man gör det för sin egna skull. Inte för samhällets. Att veta det kan också vara svårt, men trycker du verkligen att dina lår är stora när du är själv hemma? Eller är det bara så när du är med andra människor? Det är frågor som du bör ställa dig först, innan du börjar ändra dig själv.

En annan grej man ska göra är att fylla sin närvaro med människor som uppskattar dig för den du är! Och pratar dig tillrätta om du gör fel, och stärker dig när du är nere.
Människor som inte gör det i din närhet, bör du göra dig av med. För i slutändan är det du som "straffas" för det.
Bara tro på dig själv, älska dig själv för den du är. Så kommer alla andra göra det också!

Ridningen idag gick så bra som den kunde gå. Valde att ta det lugnt idag, bara lite trav mest mys. Och han skötte sig galant! Inge krångel någonstans, inte ens när jag hoppade upp :)
Fick lov att gå på storavägen ändå idag, men det gick bra. Han var lite stirrig men annars gick det bra. För det var nästan inga bilar, inte som det brukar vara på söndagar. Med Sälen trafiken och allt.

Imorgon ska jag följa paneringen i ridning, och jag ska powerwalka och köra en tränings video. Och hinna göra läxor. Får se om timmarna räcker till imorgon :)

Nu är det tråkiga klart, mockningen alltså. Nu är det ridning som står på schemat efter en bekant har kommit och lämnat lite grejer. Idag ska jag gå den nya vägen ist för sandtaget. Känner inte gör att gå på storavägen idag.

Äntligen har gnistan kommit tillbaka! Nu tycker jag det är kul att gå ut i stallet och mocka, eller vad som behöver göras. Det är inget tvunget längre, och jag känner ingen trött känsla när jag går ut heller. Om ni förstår vad jag menar :)
För ridningen går som det ska, jag rider på roliga sätt, jag gör som jag vill. Och känner mig inte stressad. För jag vill verkligen ta vara på den här tiden med Fabian innan jag börjar på gymnasiet.

Men såklart finns det dagar då jag hellre stannade inne. Men det beror mest på att jag verkligen inga ridvägar! Har nu två stycken vägar och en åker. Och jag som rider ut mest tycker det är mindre roligt. Och det som är, att det kommer inte bli bättre med vägarna. För bönderna ska sätta potatis på åkrarna, och jag måste gå över åkrarna för att komma någonstans.
Så i sommar kanske jag flyttar både Fabian och Freke till kvarnåker för sommaren, då kan de gå ute och jag behöver jag ingen boxplats till dem heller. Men vi får se hur jag gör med Freke :)