Kan jag helt ärligt, med öppet hjärta säga är inte lätt. Visst finns det människor som delar mina åsiker. Men det finns också människor som INTE delar mina åsikter och är mer än villiga att påpeka att min åsikt är fel.

Tro mig, jag vet att alla har olika åsikter och det är bara acceptera och gå vidare. Men det vet inte vissa personer i min kommun.

Jag har flera gånger blivit kallad feministjävel, fått höra att jag ska hålla tyst för de vill inte höra nå mer feministtrams, och att jag är en manshatare.

I början tog jag åt mig, jag kände som om jag blev kränkt ända ner till själen för de visste inte vad jag tänkte och tyckte egentligen. Utan det krävdes bara att jag sa att jag var feminist och de fattade en bild av mig. Men nu när jag möter en person som kallar mig feministjävel, ler jag och säger: Och en stolt sådan!

För det är jag, jag är stolt över mina åsikter och tankar. Jag är stolt över att kunna se utanför ramarna, och jag är stolt över systerskapet och vad vi har åstadkommit.
¨

Jag minns tydligt första gången när jag sa till min klass att jag var feminist, och den första frågan var om jag hatade alla män, och att planen med feminismen var att sätta kvinnorna på en piedestal och trycka ner männen? Då blev jag arg. Jag reagerade med ilska, för så var det verkligen inte! Jag hatar inte män, och jag vill inte sätta kvinnorna på en piedestal och trycka ner männen.

Jag vill ha jämnställdhet!

Jag vill sätta kvinnor och män på samma piedestal, lika högt ovanför marken.

Då regerade jag med ilska, om någon skulle ställa samma fråga idag, skulle jag lugnt förklara vad feminismen är för mig. För det är så, feministen kan vara olika för människa till människa, precis som allt annat i världen.

Men fast jag förklarade detta, behandlar vissa personer i min skola med mindre respekt. De säger saker med vilje i min närhet som gör mig irriterad och ledsen bara för att de ska trigga igång mig. Visst sa jag att jag accepterar att människor har olika åsikter? Det betyder inte inte att jag framför för min åsikt! Jag säger vad jag tycker om den personens åsikt och om den personen inte vill lyssna på det, så är det så. Men jag har iallafall försökt. Så jag svara dessa människor och använder all fakta jag kan, men ändå känns det som det jag som blir förloraren efter diskussionen. För de skiter helt enkelt i det, för de tycker det bara är kul att trigga igång mig. Helt ärligt kan jag inte säga vad personerna tycker. För de är så rädda. Rädda för att vara annorlunda än de trångsynta normerna som är i min kommun.

En gång hade jag ett tal som jag skulle framföra om genus och feminism, som jag skulle framföra för min klass. Jag var otroligt nervös, för jag visste när jag var klar att jag skulle få höra att jag var dum i huvudet, att jag ska hålla käften och att jag visste fan ingenting! Och det var exakt vad jag fick höra, men som tur var, var det så att läraren jag hade är också feminist. Så hon hjälpte mig. Hon kom med fakta som jag inte visste, hjälpte mig att formulera mig på rätt sätt med mera. Jag var glad över det, men när jag satt mig ner igen hade jag en stor klump i magen.

För en personen hade sagt: Är det inte bra som det är? Varför ska vi tjafsa och hålla på?

Det var den kommentaren som fick mig att reagera som mest. Det är inte bra som det är! Vi kvinnor behandlas dagligen med mindre respekt än männen runt omkring oss.Och tjafsa? Om det är vad det krävas för att människor ska öppna sina ögon och kolla lite högre än vad samhället vill, och inse att det är inte bra som det är. Då kan jag ställa mig och tjafsa dagarna i ände.

¨ Just nu är jag och en till på min skola som är feminister, eller ”öppna feminister”. Fast jag vet att många kvinnor och män tycker som jag. Men de vågar inte! De är rädda för vad människorna ska göra och säga. För de ser hur jag behandlas dagligen.

Jag blir dagligen kallad feministjävel,

Jag blir dagligen kallas manshatare,

Jag blir dagligen nersänkt över mina åsikter,

och jag går dagligen hem med en klump i magen, för jag är rädd hur världen kommer att sluta. Men det är vad jag tänker ta, för att min åsikt kan göra skillnad!

För jag är en feministjävel, och en jävligt stolt sådan.

Lite tankar en fredagskväll, och antagligen kommer det flera liknade inlägg senare.

Blev ingen flytt av Fabian idag. Pappa jobbar och har bilen och imorgon med :/

Blir lite småirriterad när der inte går som det ska, men jag ska fråga min morbror om han har lust att dra transporten åt mig. Han brukar inte vara omöjlig så :)

På söndagen ska jag, mamma och morbror väg på trav i Färjestad med Tantor. Hoppas att det går bra, har Björn Goop bakom och man får väl hoppas att han vet var han håller på med. Han har ju bara vunnit elitloppet!
Det med Tantor är att han väldigt gärnba galoppera om han bli stressad, och stressad blir han lätt. Bland annat tycker han inte om att ligga etta och ha hästarna bakom sig, då börjar han galoppera.

Men när han inte galopperar så kan han verkligen springa, har en skalle av guld. Och än så länge en kropp som håller.

Det får ni inte tro, vi startar INTE våra hästar om vi misstänker att det något fel. För först och främst är de familjemedlammar och ska behandlas så bra som möjligt.